Soundtracks som håller att lyssna på

Blade Runner, Ridley Scotts sci-fi mästerverk från 1982 anses av många som en av tidernas bästa filmer. Det av Vangelis komponerade soundtracket brukar också det prisas som ett av de bästa någonsin. Relativt nyligen släpptes uppföljaren till originalet Blade Runner 2049 och filmen har fått hyggliga till mycket bra omdömen av de flesta recensenterna. Till stor glädje för oss musikälskare så håller också soundtracket en kvalité som, även om det inte lever upp till originalet, mer än väl förvaltar dess arv. Numera görs det tyvärr allt färre filmer med originalskriven musik, det kan i och med det vara läge att fira några av de soundtracks som står sig väl på egen hand.

  • Drive (2011) – Nicholas Winding Refns stilsäkra och dialogfattiga actiondrama från 2011 är en vattendelare som älskades av recensenterna men fick ett ambivalent mottagande av biobesökarna. Oavsett vad man tycker om filmen så går det inte att bortse från den lyhördhet med vilken Winding Refn satte ihop soundtracket. Musiken levereras av, bland andra, franske housemusikern Kavinsky (producerad av Daft Punks Guy-Manuel de Homem-Christo) och College gästade av Electric Youth. Summan är ett soundtrack som mer än väl förmår stå på egna ben.
  • Ghost in the Shell (1995) – Glöm den amerikanska remaken med Scarlett Johansson som kom häromåret. Många skulle säga att den är ett innehållslöst spektakel som i princip helt och hållet missar de filosofiska frågor om identitet och alienation som ställs i originalet – och de har förmodligen rätt. Den japanska animén släppt år 1995 håller betydligt högre klass enligt de flesta bedömare. Båda filmerna har däremot soundtracks som förtjänar att höras. Det är till och med så att remaken uppdaterar originalet på ett emellanåt förnämligt sätt. Musiken skrevs av Kenji Kawaii och är både vacker och transcendent på ett vis som kan föra lyssnaren till den dystopiska framtid filmerna skildrar eller kanske till en vision av en vacker japansk landsbygd. Det beror helt på om man har sett filmerna eller inte.
  • Last Tango in Paris (1972) – Denna vid tidpunkten otroligt kontroversiella och omtalade film med Marlon Brando och Maria Schneider i huvudrollerna är kanske tam i vissa avseenden med dagens mått mätt. Med denna film lämnar vi det elektroniska bakom oss. Det franskt jazziga soundtracket av Gato Barbieri är klassiskt, vackert och tidlöst.